tisdag 7 augusti 2012

Vegetariskt

I mitt huvud är jag typ vegetarian. Dock ej i verkligheten. I verkligheten äter jag så mycket kött att jag skäms för det. Som jag har skrivit om tidigare skulle jag vilja begränsa och styra upp vårt köttintag lite bättre. Men jag har inte klarat att ta tag i det - mest för att jag faktiskt är usel på att laga vegetarisk mat! 






















  

Förvuxen sallad från trädgårdslandet

Jag var vegetarian från att jag flyttade hemifrån vid 19 års ålder tills jag väntade mitt andra barn vid 28 års ålder. Då mådde jag så sjukt illa att jag inte kunde laga mat utan bara petade i mig vad än maken kom sig för med att laga. Och sedan fortsatte jag helt enkelt att äta kött. Och jag är inte intresserad av att sluta helt igen, eftersom jag numera tycker att kött är gott. Och i måttliga mängder förmodligen också hyggligt hälsosamt. Men att det lätt blir omoraliskt och miljövådligt, särskilt om mängderna drar iväg, kommer jag inte ifrån.
 

















Köttfri middag: stekt potatis, grillad halloumiost, morötter, grönsallad och rödbetor

Problemet är att jag under de knappt 10 år som jag inte åt kött (däremot åt jag fisk, ägg och mjölkprodukter, vilket väl i de ambitiösas ögon diskvalificerar mig från epitetet vegetarian) helt tycks ha underlåtit att lära mig laga mat. På slutet av perioden, då jag blivit förälder en första gång, började jag styra upp tillvaron med ordentlig mathållning, och lärde mig då att laga fisk. Grönsakssoppor i massor av olika tappningar lärde jag mig också. Men i övrigt verkar jag mest ha ätit pasta..... med ost. Eller pesto. Eller med tomater och oliver. Vilket för all del är OK men inte ensamt kan uppfylla de näringsmässiga krav jag numera har på min (och min familjs!) mat.


















Köttfri lunch: kantarellrisotto med parmesanost, morötter, körsbärstomater

På min köttfria repertoar idag är det därför, med undantag av soppor och fisk (som man ju inte heller kan äta hur mycket som helst av, av miljömässiga skäl, och dessutom bör välja med stor omsorg), tunnsått. Pannkakor och pasta äter vi ibland (varje dag om barnen får välja men det får de inte. Oftast inte). Smårätter med hummus som främsta proteinkälla gillar barnen. Raclette (smält ost med potatis) eller fondue (smält ost med bröd). Risotto, helst med svamp. Wokar och grytor är jag helt värdo på. Hemligheten tycks mig vara att inte tänka traditionell kötträtt minus köttet, för då hamnar man ju i surrogattänk. Istället behöver jag nog omvärdera hur maträtten ska vara uppbyggd.

Om det är OK att avge något slags "ny-terminslöfte" eller åtminstone att sätta upp en god föresats, så blir det för mig att laga mer vegetarisk mat. Om jag satsar på att försöka laga vegetariskt de dagar jag lagar middag så räcker det för att minska både vårt kött- och fiskintag ganska rejält. Sedan ska jag också försöka genomföra planen att köpa kött direkt från en gård i närheten så att vi har någon slags kontroll över hur det djur vi äter har levt. Det känns också betydligt renhårigare att äta alla delar av en ko som ändå är slaktad (och läsa på lite recept) än att gå till ICA och plocka på sig den köttbit man känner sig kompetent att laga till, samma varje gång. Men först och främst alltså mer vegetariskt!

(Här tänker jag köpa mitt kött. Kanske finns det någon liknande gård nära dig?)

2 kommentarer:

  1. Åh vilken fantastisk gård du ska handla från! Nu måste jag leta reda på om vi har någon sådan går i vår närhet! Köper ju ofta kött från Slakteriet typ 4 km bort, men vet ju inte vart det köttet kommer ifrån..

    SvaraRadera
  2. Tack för att du kommenterade - då märkte jag att länken inte funkade, så nu har jag fixat till den! Jag hittade till Kvarngården genom att googla typ "gårdsförsäljning ekologiskt kött". Det finns både listor på gårdar som erbjuder försäljning och gårdar med egna hemsidor. Hoppas att du hittar något. För mig återstår bara att beställa och att sätta i sladden i frysboxen så att den kan börja dra massor av ström....

    SvaraRadera